Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna någon ro.
Hon var den som kände efter så det spraka, kunde glittra, men sen var det som hon dog.
Inombords så vändes världen uppochner, då hon en dag träffa en annan han var mer.
Vi bytte mening, bytte ord, vi bytte känslor.
Vi bytte nummer, bytte kyssar, vi fick inte nog av varann.
Bytte nycklar, bytte kläder, bytte tankar.
Bytte kärlek, ville vandra tillsammans.
Jag känner att ödet är i våra händer.
Och jag vägrar släppa taget.
Tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar